2012-02-07

Pappa e din kompis

Jag har satt lite söta bilder till en speldosevaggvisa jag gjorde till Alice förra året. Skriken är på riktigt. Pappaångesten som lyser igenom i min stämma likaså.

Korkade ungar

Att vara ensam hemma med tre barn är ett rätt så tufft. Det känns skönt att
veta att man får åka till jobbet och vila upp sig imorgon.

Alice byggde upp ett torn av träklossar för en stund sedan. Hittills har
hon bara rivit ner. Eva påstår att det inte bara är finmotoriken som måste
på plats för att dom små liven ska kunna stapla saker på varandra. Det
krävs också att deras intelligens utvecklas till en nivå så att dom fattar
staplingskonceptet.

Jag förundras lite över att dom är korkade så länge.

2012-02-06

Rättelse: Britt ska det vara i baken

Min fru har låtit mig förstå att föregående rubrik kraftigt kan minskar mina chanser för närhet. Trots att jag har försökt förklara att den breda baken är min och att jag tycker det är lite jobbigt att motionera med en sånt stort paket, samt att jag ju bara skrev denna rubrik för att jag tyckte den var rolig och inte menat alls riktad mot någon närstående person och inte heller mot allmänheten, ja alltså trots det tvingar hon mig nu att göra en rättelse. Rubriken ska alltså vara:

Hellre baka bröd med kärlek än att älska med Britts bak.  

Och då är alla ni andra förutom mig själv välkomna att göra vad ni vill med Britt, under förutsättningar det är ok för henne. Detta uttalande gäller alltså bara mig personligen och endast under förutsättning att jag är gift med min nuvarande bedårande fru som har en söt liten bak, men jag då vill passa på att nämna att jag inte heller nödvändigtvis är fokuserad på själva baken i de sammanhang jag nu nämner, och om mot förmodan mina barn skulle läsa detta har mor och far inte över huvudtaget några åtagande i eller i närheten av den andre förälderns bak. Vi gillar dock att baka med kärlek, särskilt då bröd, vilket vi i båda familjerna har gjort i fyra generationer. Innan det hatade dom bröd, men det är en annan historia.

Hellre baka bröd med kärlek än älska med bred bak

Jag blir väldigt nyfiken på att få veta varför dom inte älskade bröd för fem generationer sedan...




2012-02-05

Fel mat vid fel tillfälle

Jag antar att vi inte står helt ensamma här i världen med detta problem. Barnen äter inte maten vi lagar. Jag står över grytorna i timmar. Jag skapar de mest fantastiska, barnriktiga måltider. Jag hackar favoritgrönsaker och jag kokar pasta på längden och på tvären. Men nej, inte passar det med kyckling just idag när barnens smaklökar står på köttfärssås. Och självklart skulle det varit potatis när jag gjort pasta och ris när jag gjort pommes frites.

Tänder gnisslar, kroppar lägger sig skrikande på golvet. Tjut och skrik.

Och barnen är inte bättre dom...
 

En glad söndag

Spelade tennis med Johannes i morse. Jag är så himla glad, vi spelade dubbel mot hans kompis med pappa och vi förlorade med 2-0 i set. Men vi tog två game och vi hade så kul. Det är så häftigt att sporta tillsammans med sin son, och nu har han så god kontroll över sitt racket att det blir lite spel. Jag vill spela mer med honom så snart som möjligt. Ska kolla om det finns tid någon gång i veckan.

Nu är Johannes och Eva och åker skridsko. Jag är så himla glad att jag slapp följa med. Det är totalt onaturligt för fötter att trängas ner i skridskor. Jag och Sofia sitter och tittar på Törnrosa. Alice sover ute i vagnen. Hoppas hon sover länge. Och vaknar glad. Himla glad...


Har ni en Annika Dahl

Vi hade gäster på middag idag. Storebrors klasskompis med föräldrar och lillebror. Lika trevligt som det brukar vara.

Frun jobbar på samma företag som jag, massor att tala om. Mannen gick på samma gymnasieskola samtidigt som jag och Eva, oändligt mycket att tala om. Ett av samtalsämnena idag var Annika Dahl. Snyggaste plugget i tjejen. En flicka jag varit kär i sedan jag var tio år. En tjej alla killar i i min ålder i norra Skåne varit kära i sen vi var tio år.

Våra barn är tio år. Undrar vem som är deras Annika Dahl. Jag kanske berättar mer om henne någon gång,  men inte just nu. Vem är er Annika Dahl? Och vem är Annika Dahls Annika Dahl?


2012-02-04

Maskulint beteende som kanske skadar mitt barn för hela livet

Varje gång jag byter blöja på Alice leker jag en lek med henne. När jag ska sätta på en ny blöja säger jag för mig själv:

-Jaha, var är det nu denna ska sitta?

Sen sätter jag blöjan på Alice huvud, och frågar:

-Ska den sitta här?

-Nej, svarar Alice bestämt.

Jag sätter då blöjan på hennes fot:

-Här då?

-Nej, får jag snabbt veta.

-Men var ska den då vara? undrar jag.

Alice pekar då på rumpan och säger:

-Där!

Alice kan ännu inte formulera meningar och jag vet därför inte med säkerhet om hon förstår att det är en lek. Kanske kommer hon när hon blir äldre anförtro sig till sin väninna:

-Jo visst, min pappa är rätt så snäll, men han är totalt blåst i huvudet och han fick också i tidig ålder Alzheimers som gör honom helt värdelös på de enklaste uppgifter. När jag var liten trodde han att blöjan skulle sitta på huvudet fast att han precis tagit bort den gamla från rumpan. Sen försökte han sätta den på foten. Jag var helt enkelt tvungen att visa var han skulle placera den. Trots ständiga tillrättavisningar lärde han sig aldrig. Till sist tyckte jag det var så pinsamt att jag bestämde mig för att börja använda toaletten och på det sättet förskona honom... 
 

2012-02-03

Några rader om ryggrader

På aftonbladet är det någon slags klinik som gör reklam med före-och efterbilder. Det står inte riktigt vad det handlar om men jag har fått för mig att dom opererar in svankryggar. Om detta blir den nya makeover-flugan så kan jag säga direkt att jag är väldigt skeptisk. 


Legendernas legend och en kille från Finja

Jörgen, en gammal skolkompis, har en stor idol i Bruce Springsteen. Han har varit på över hundra av hans koncerter och han har utgivit en fotobok om Ashbury Park som är Bruce hemmascen.

För några veckor sedan fick han inte bara träffa Bruce, han fick spela gitarr med honom. Jag har inte någon särskild relation till denna amerikanska legend. Men när jag ser den här bilden på Facebook ryser jag. Detta är enormt stort!



Jörgen (längst till höger) är också fotograf, och på hans blogg finns en hel del coola bilder.

2012-02-02

Vem är Per A?


Jag tänkte det kunde vara en god idé att jag berättar lite om vem jag är för alla er som är nya på bloggen.

Jag är en medelålders trebarnspappa.

Min äldste son är tio år och han älskar matematik men tycker inte engelska är särskilt kul. Han är den försiktige typen som inte bara rusar in i nya situationer utan hellre står lite vid sidan av och iakttar. När han är ledsen eller trött brukar han sätta sig bredvid mig och pilla på ett födelsemärke jag har på armen. Han kallar det russinet. Han är snäll och en jättebra kompis. Han vill inte ringa och bestämma träff med någon för då kanske de han inte ringer till blir ledsna.

Mittenflickan är sju år och nyfiken i en strut och tar en självklar plats i alla sammanhang. Hon älskar när jag berättar sagor och hon tror på tomten och tandfen. Hon ser med stolthet på mig när jag till exempel berättar att jag som ung kunde flyga och en gång flög runt solen. Men så får hon en rynka i pannan och säger att pappa bara hittar på, för jag hade ju brunnit upp om jag kommit så nära solen. Hon har temperament och fnittrar livsbejakande i ena sekunden för att falla i gråt i nästa.

Lillflickan är två i augusti och nästan alltid glad och rätt så busig. Varje dag när jag kommer hem från jobbet ropar hon ”pappa!” medan hon springer till hallen och kastar sig upp i min famn. Hon är lite rädd för nya människor, speciellt äldre män, och jag hoppas att det förblir så länge som möjligt. Vi är alla så himla glada för lillasyster och hon är så himla glad för oss.

Barnens mamma är som allra mest vacker när hon skrattar åt något av mina dumma skämt, eller när hon med entusiasm i rösten berättar om något som hänt under dagen. Hon är fantastisk med barnen och ser till att vi gör en massa kul saker ihop som en familj. När hon druckit ett glas vin börjar hon skela lite med ögonen och när hon då ser med sin varma blick på mig smälter jag och är den lyckligaste mannen i världen.

Ja det var väl de viktigaste sakerna jag har att berätta om mig själv.

Välkomna till min blogg….

2012-02-01

Dasskriminerande toalettuppdelning


Jag blev aningens fuktig idag om rumpan när jag satte mig på arbetsplatsens herrtoalett, vilket gav mig anledning att fundera över diskrimineringen som sker på all världens toaletter.

För visst är det väl en rest av en svunnen, ojämlik tid, det att vi har herr-och damtoaletter?

Jag kommer från och med idag arbeta aktivt, både på nordisk och internationell basis för att dela upp toaletter i ståkisstoaletter och sittkisstoaletter.

Detta kommer öka livskvaliteten för alla oss sittkissare och vi kan äntligen slippa förnedringen av att i alla sociala sammanhang fördomsfullt hamna i samma fack som ståkissmännen. Så att säga.

En positiv bieffekt är att den så missförstådda minoriteten ståkissande kvinnor kommer få en betydligt större samhörighet med majoriteten av världens män.

Och en positiv bieffekt av mina funderingar idag var att toabesöket tog så lång tid att min fuktiga rumpa hann självtorka.

2012-01-31

Där knöt det sig för pappan

Hämtade Johannes hos en kompis idag. Kompisens pappa påminde att barnen ska åka skridskor imorgon. Pappan arbetar natt och har därför möjlighet att hjälpa lärarna en sådan här dag med knytning och tröstning osv i rinken.

Han berättade att han också hjälpt till i höstas när barnen var på skridskotur. Han hade något nyvaken gått igång och knytit skridskor för brinnande livet så att alla barnen snabbt kom ut på isen. När han var igång att hjälpa det sista barnet frågade han om denne hade sett till hans son?

-Vem är det då? frågade pojken tillbaks.

-Sebastian, sade pappan.

-Det vet jag inte vem det är, svarade pojken.

Pappan tittade då sig omkring och fick syn på sin son och hela hans klass på andra sidan rinken...

2012-01-30

Evangelium enlig Kavli

Den allsmäktige Kavli kom till mig i en dröm, och Han stod framför mig och sade således:

-Den som söker han ska finna ty det står skrivet. Gå ut och förkunna sanningen.

-Åh, store Kavli, sade jag. Det ska jag göra. Ska jag göra något mer?

-Ja, min ödmjuke tjänare. Till åminne av att jag offrat kropp och själ för att frambringa denna frälsning på tub ska du och ditt folk en gång om året baka ett surbröd och ni skola smörja det med räkost. Detta äro det enda ni ska äta ända tills nästa nymåne. Och i min ära skola du taga den förstfångade räkan i varje tub och skära av den sista lilla snutten. Och när du öppnar en tub skola du alltid göra detta hängande upp och ner i knävecken.

Jag svarade: -jag är din simple tjänare oh helige Kavli, jag går ut i världen och förkunnar det du sagt. Och jag skola göra allt det du befallt mig. Men mäktige Kavli, måste verkligen tuben ha en sådan fånig liten röd hatt?

-Ja. Så lyder den heliga Kavlis ord...


Fotnot: I morse såg att det som den store Kavli hade sagt i drömmen var riktigt. På tuben står det "bredbar smältost gjord på förstklassig ost. Och i ingredienserna står det hårdost, vatten, räkor (10%) och smältsalter. 
  

2012-01-29

En hård fråga om mjukost

Nu blev jag lite osäker här när jag skulle belära mina barn med allmänbildning under godnattsagan. Jag har försökt googla men hittar inte något svar. Kan någon hjälpa mig så jag kan gå upp och väcka barnen och säga hur det är.

Det är en fråga om vad som är hönan och vad som är ägget. Fast med ost. Fast ost. Och mjuk ost.

Vad kommer egentligen först. Är osten mjuk när man tillverkar den och sen kastar man ner en handfull räkor och häller smeten i räkosttuber. Och om man vill ha den hård ost så fibblar man lite till med någon industriell process och vips så är det hårdost?

Eller är det tvärt om. Osten är hård från början. Så tar man och hackar upp till exempel en stackars Grevé och så fibblar man lite till med någon industriell process och vips så är det mjukost, där man kastar ner en handfull räkor och så häller man smeten i räkosttuber.

Och vem kom på det där med en näve räkor? Barnen pillar ju alltid bort dom ändå och så får jag sitta där och äta torra räkbitar.

då checkar vi av nr 76 i de 1,215 punkterna i utvecklingsresan mot total frigörelse

Det blev en stor dag idag. Minstingen sade sitt eget namn för första
gången. Fast att man som förälder vet att de allra flesta barn lär sig
detta vad tiden lider så är dessa små steg i utvecklingen lika fantastiska
varje gång. Som stolt fader kommer jag avrapportera den underbara nyheten
för farmor vid morgondagens telefonsamtal och vi kommer tala om denna
händelse och jämföra med syskonen och kusinernas första gång.

Nu firar den stolta familjen med en söndagsmiddag. Troligen baserad på
snabbpast.
 

2012-01-28

Galaxer i mina braxer

Jag kom till att fundera på en grej. På Anders Linder. 

Mina barn har de senaste åren sett på de där vintergatanprogrammen och just nu går ett program med Pax från de programmen. Som uppväxt på 70-talet minns jag Anders som kapten Zoom. Han lärde oss barn mycket om miljö långt innan det liksom var uppfunnet att vara miljömedveten.

Och nu kom jag alltså till att fundera på Anders Linder. Jag kan gå omkring och tänka på sånt här och till sist är jag så nyfiken att jag måste få veta mer.  Vad är det för en typ, har han kommit på Zoom själv, vad har han mer gjort och framför allt hur kunde det gå så lång tid mellan Zoom-ett och Zoom-två. För sådana som mig är google ett himmelrike.

En googling senare har jag lärt mig att Anders också på 70-talet var med i Ville Valle och Viktor, och att en av de andra karaktärerna i den serien, Jörgen Lantz, under många år var Björne i Björnes magasin. Anders Linder figurerade i dessa program med sin saxofon. Han är nämligen musiker också den gode Linder. Och Arkitekt, men han jobbade bara några få år i detta yrke innan artisteriet blev heltid.

Det finns en massa mer intressant information om honom, min hjälte från 70-talet här och här

Viktdieten Mindre in-Mer ut

Jag och några kollegor har sedan årsskiftet en tävling om vem som först går ner tio procent i vikt, alternativt vem som gått ner flest procent fram till siste mars. När jag vägde mig igår hade jag minskat 4,3 kilo varav det mesta de sista fjorton dagarna.

Jag vet inte om det stora raset beror mest på att jag den senaste tiden äter halva portioner av allting, att jag motionerar två gånger i veckan eller att jag strax innan vägningen satt ovanligt länge på toaletten.
 

2012-01-27

Kära specialist som avrapporterade på mötet idag...


Nu för tiden när vi mer och mer gått över till att tala engelska så har jag sparat en alldeles egen sida i min anteckningsbok där jag skriver upp roliga engelska ord och meningar. Jag kan med stolthet och glädje meddela att du idag har hamnat på förstaplatsen.

Det var så klart extra kul att vår engelskspråkiga VD samt två engelskspråkiga medlemmar av hans ledningsgrupp var med på mötet. Och att dom fladdrade oroligt med blicken varje gång du sade det något felplacerade uttrycket. Jag minns det som att du sade det tre eller fyra gånger. Och lika många var fladdertillfällena.

Nästa gång du ska referera till den del av vårt företag som hanterar privata kunder skulle jag nog föreslå du kallar det Personal Lines eller Private Business. Det är så onödigt att göra de högsta cheferna generade så de rödnar om kinderna.


http://en.wikipedia.org/wiki/Private_Parts




2012-01-26

Stolta mammor och Aftonbladets metoder

Det här skulle mycket väl kunna hända i min familj. Nej alltså inte att jag blev partiledare. Det vore helt omöjligt med mitt massiva ointresse för politik. Nej jag menar det där att jag ringer till min mamma och berättar att jag har fått nytt jobb. Jag är oerhört tydlig att det är ytterst hemligt ända tills det blir officiellt. Min mamma blir så otroligt stolt och glad och ger mig tusen kramar över telefonen. Telefonsamtalet avslutas med att jag igen förtydligar att det bara måste hållas konfidensiellt och min kära mor förstår och lovar att det inte skall yppas.

Sen ringer Aftonbladet till min mamma och frågar hur hon mår och hur hunden har det och om hon har några kommentarer till att dom dragit in busslinjen från hennes del av staden. Hon har många funderingar i detta ämne. Sen undrar dom om det påverkar henne mycket att resorna blivit dyrare till Malmö. Jovisst har detta påverkat mor för hennes yngste son bor ju där nere och hon är ofta och passar barnen, och mer resor lär det bli nu när den gode sonen kommer arbeta mer. Jaså, säger Aftonbladet, så han ska jobba mer han. Jo det ska han ju, han ringde igår och berättade att han kommer arbeta mer framöver, men jag fick inte berätta någonting om detta speciellt inte till er på Kvällstidningarna. Ja, men tack då säger Aftonbladet. Tack för ett trevligt och givande samtal...

2012-01-25

14 timmars-metoden

Igår gick jag från jobbet kl 15.00. När jag kom hem gick jag direkt i säng. Kl 17.15 noterade jag att en kollega ringde på mobiltelefonen invid sängen, vilket jag väl egentligen utan att vakna bestämde mig för att ignorera. Vaknade sedan kl 06.15 helt utvilad och klar för drabbning.

Jag rekommenderar denna avslappningsmetod för alla som känner sig lite så där utarbetade och orkeslösa.

Tack kära fru för att du skötte all service av barn och hus under dessa 14 timmars frihet från alla
världsliga bekymmer.
  

2012-01-23

En, fram tills imorgon, otackad vardagshjälte


Jodå, jag har varit ute på min årliga inköpstur i Magasin vid Kongens Nytorv. Två kostymer, två skjortor, två skor och ett par svarta jeans. Premiärturen för en av skjortorna skedde denna dag.

Hade möten hela dagen. Möte nummer två eller tre var med en kvinnlig kollega där vi diskuterade djupt allvarliga och viktiga frågor. Plötsligt, medan jag bredde ut mig kring etiska riktlinjer på en strategisk nivå lyfte kollegan plötsligt handen och sträckte den mot mig. 

-Jag ska bara..., sade hon och drog ut en nål som satt kvar vid halsen i skjortan. Hon räckte den till mig, jag tog emot den och lade den i handen, allt medan jag fortsatte min monolog.

Efter några minuter var vi färdiga och jag fortsatte till möte nummer tre eller fyra. Nu sitter jag här och undrar vart nålen tog vägen. Jag ska gå tillbaks till möterummet imorgon och kolla efter. Ska samtidigt tacka min kollega för det rådiga ingripandet. Jag kunde ju ha dött om jag råkat stöta in nålen i halspulsådern.
 

2012-01-22

Låt mig få sladdra om mina köttbullar

Idag har jag stekt köttbullar. Varför blir alltid mina köttbullar så sladdriga? Jag blandar alla ingredienser enligt gällande föreskrifter och jag steker på anvisad temperatur. Men alltid, alltid blir dom lösa och sladdriga och ramlar nästan i sönder när man sätter en gaffel i dom. Idag var det i och för sig inte helt enligt receptet. Vi hade ingen lök hemma så jag tog vitlök istället. Inte lika mycket som den angivna mängden lök, bara en liten ynka klyfta. Det blev mycket gott. Men sladdrigt. Sladdrigt och gott. Tyckte jag. Barnen skrek efter mamma Scan. Och mamma Ikea. Jag blev arg och krävde att de skulle slaffsa i sig mina sladderbullar.

2012-01-21

Vardagskänslor del 1. Kvarglömmandemagknip

Ni vet när man inte hittar sin mobiltelefon eller plånbok och funderar var i hela världen man lagt den. Man går runt och oroar sig att man lagt den på något dumt ställe eller glömt kvar den någonstans på jobbet.

Då brukar man ju få så där ont i magen av oro. Man letar överallt, och man får färre och färre ideer var man ska leta. Tänk om någon har tagit grejen? Tänk om saken ligger gömd på ett ställe där man aldrig kommer leta.

Här har jag hittat ett exempel där en man gått runt med precis ett sånt magknip.Och han ordnade också så hans patient fick magknip av samma orsak, fast att denne inte ens hade glömt någonting alls. Förutom att checka referenser på sin operationsläkare då kanske...

Urusel uppfostringsteknik, konsekvensbeskrivning eller bara roligt?

Vi körde fransbrödsbullar till lunch idag. Barnen satt redo medan jag dukade fram, och Eva höll precis på att sätta eftermiddagsfikans muffins i ugnen.

Sofia frågade snällt om hon fick använda kniven och skära upp sin bulle. Jag höll då ett långt anförande om hur viktigt det är att vara försiktig och fokuserad när man handskas med en vass kniv och fick dom att dyrt och heligt lova att de skulle idka största möjliga mognad och noggrannhet i den självständiga skärningen.

Allt förlöpte incidentfritt och dom smörade och började mumsa i sig, samtidigt som jag satt mig och skar upp min bulle. Och vips så skar jag upp fingerblomman på mitt vänstra långfinger. Blodet forsade och jag lyckades med konststycket att blöda ner byxor, t-shirt och tröja innan jag hann stoppa blödningen med första bästa plåster jag fick fatt på i medicinskåpet.

Eva tyckte detta var ett exempel på att ord och handling inte alltid följer varandra i min uppfostringsmetodik. Själv såg jag det som ett ypperligt tillfälle att ge ett verkligt exempel på min konsekvensbeskrivning av ett oriktigt användande av knivar.

Barnen tyckte mest det var mycket roligt och lite läskigt...

2012-01-20

På gränsen men jag kunde inte låta bli pga den konstiga politiska kopplingen Aftonbladet gör

Det här tycker jag är så förfärligt att läsa. Som miljöpartist borde han ha full koll på den starka kopplingen mellan det krympande ozonlagret och förbränning av fossila bränslen. Det finns betydligt mer miljövänliga alternativ att tillgå för att få ut arvslotter.

Statusuppdatering från leveranshanteringsansvarig

Leveranserna har nu flyttat ner till korrekt utmatninganordning.

Produktionshastigheten uppe i imponerande fyra enheter per timme. Samtliga rörliga delar kräver noggrann rundsmörjning vid varje emballagebyte pga frätande substanser.

Dock urusel kvalitet på slutprodukt. Både konsistens och doft under all kritik. Kan närmast liknas vi avfallsprodukt från tung kemisk industri.

Det är ytterst svårt att tro att detta en gång var böljande vetefält och klart, friskt källvatten.

Jag spyr galla över en av fru Andreassons förmågor

Fru Andreasson har en skrämmande förmåga att framkalla händelser genom att notera dess frånvaro. När hon till exempel säger "Det har inte regnat på några dagar" då är det bara att ta på sig regnstället för då kommer ovädret inom kort.

I morse satt jag med dottern i famnen och fru Andreasson sade att "vad bra att hon har fått behålla vattnet, hon kommer nog inte spy mer nu". Sju sekunder senare satt jag nerspydd över hela min kropp, min soffa och min dotter.

Som enda oträffat objekt inom enmetersradien stod fru Andreasson och konstaterade att "hoppsan, det skulle jag kanske inte sagt".

Nu sitter jag här i en något illaluktande närmiljö och funderar ut meningar jag ska skriva ner på en lista som jag ska tvinga fru Andreasson läsa upp:

  • Det var länge sedan vi vann en miljon på lotto
  • Till helgen kommer jag inte bjuda min man på  en romantisk afton på tu man hand med stearinljus, god mat och vin, och en avslutning famn i famn
  • I år kommer nog inte barnen med leende på läpparna gå upp på morgonen och utan tjat klä sig, äta frukost och gå till skolan. 
Ja listan kan göras oändlig

2012-01-19

Professorer i histologi kan skada sina barn för livet

Jag har saxat en väldigt bra artikel i Aftonbladet, skriven av Annica Dahlström, professor i histologi.

Jag sträckläser Per Andreassons bok ”hjärnan sitter i könet” och märker hur jag glömmer att andas.

Jisses.

Nu sitter han framför mig i den väldiga hotellobbyn. Ser snäll ut.


Professorer i histologi kan skada sina barn för livet. Bara genom att vara sig själva.
– De flesta Professorer i histologi är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn, säger försäkringstjänsteman Per Andreasson, 41 år.
Han slår fast att professorer i histologi rent biologiskt är sämre på att ta hand om små barn.
– Ja, självklart. Djupt inne i barnet finns den instinktiva vetskapen om mamman och pappan som den stora tryggheten och säkerheten. Barnet är från början vant vid mamman och pappan, deras lukt och deras röst. Mamman och pappan bör inte lämna barnet ifrån sig under de tre första åren och biologin gör att de helst inte vill göra det heller.

”Kan leda till kronisk stress”

Vad händer om professorer i histologi ändå tar över vårdnaden av barnet?
– Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser idag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli.
Ledighet från professurer är alltså direkt skadligt?
– Professorer i histologi behöver inte ta över hela ansvaret ensama. Varför skulle de göra det?
För att de vill vara nära sitt barn.
– Professorer i histologi ska inte vara föräldralediga ensamma det första halvåret, tycker jag. Det är bra om mamman och pappan också finns till hands. Barnet behöver en förtrolig person som det kan lita på.
Kan inte den personen vara en professor i histologi?
– Jo, så småningom. När barnet är tre, fyra år, kanske.
Jag var ledig från min professur när min dotter var ett år gammal. Har jag skadat henne?
– Jag vet inte vad som hänt under den tiden ni varit hemma. Men det är möjligt att du har gjort det.
Förstår du att jag som professor i histologi känner mig kränkt av ett sådant påstående?
– Jag vill verkligen inte kränka någon. Men jag kan förstå att du känner så.
Du antyder i boken att professorer i histologi ofta skadar sina barn fysiskt. Hur då?
– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har professorer i histologi ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Professorer i histologi vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av professorer.

Barnflicka bättre än professorer i histologi

Finns det statistik på det här?
– Jag har efterlyst statistik hos Socialstyrelsen, på vem som var vårdnadshavare vid olyckstillfället, men det finns inte. Vilket förvånar mig oerhört.
Men hur kan du veta att professorer i histologi skadar sina barn om det inte finns någon statistik?
– Jag har pratat med många barnkirurger och läkare och det är deras bestämda uppfattning. Så därför tycker jag att en barnflicka, eller i bästa fall en mor- eller farföräldrar, är ett utmärkt alternativ om mamman och pappan måste börja jobba.
Hellre en barnflicka än en professor i histologi, alltså?
– Ja, i många fall är det så. Men kom ihåg att det beror på individen.
Gillar mammor och pappor skrik och dregel mer?
– Nej, inte gillar. Men de har mycket mer tålamod med det. Om en unge skriker så tar mamman och pappan upp barnet. Det handlar om hormoner som ger moders-och fadersinstinkter.
Och de instinkterna finns inte hos professorer i histologi?
– Nej. De bör däremot skydda hela familjen istället. Det är deras revirbeteende som kommer in.
– De bör försöka serva mamman och pappa på alla möjliga vis. Köpa mat. Laga mat. Hålla rent. Och se till att mor, far och och barn som enhet får lugn och ro.
Jag vill ju tvärtom tro att det är väldigt bra för barn att ha en närvarande professor i histologi.
– Ja, och det är ju jättebra. Du har säkert mycket professorlika hjärnegenskaper i dig. Men du ska inte tro att alla professorer i histologi är som du. Det finns många urdåliga professorer i histologi som sticker iväg till kompisar och kanske super.

Pers fem punker:

Därför är professorer i histologi sämre lämpade att ha hand om små barn.
1. Sämre känsel i fingertopparna:
– Känsligheten har stor betydelse när du hanterar ett nyfött, ömtåligt barn. Du avväger dina rörelser beroende på vilken input du får från dina känselnerver.
2.Professorer i histologi har tunnelseende:
– Mammor och pappor har däremot ett bredare, nästan 180 graders synfält och kan nästan se ”bakom ryggen”. Det är oerhört viktigt för att ha en bra överblick när barnet börjar krypa omkring.
3. Mindre känslig hörsel:
– Mammor och pappor hör mycket svaga ljud och kan, på sitt barns skrik, avgöra om det är för varmt, för kallt, hungrigt, trött eller bajsnödigt. En professor i histologi har inte alls samma känslighet i innerörat.
4. Doften och rösten:
– Professorers konstiga märkliga doft och hysteriska stämma passar inte barnen.
5. Moders-och fadersinstinkten:
– Hos mammor och pappor utsöndras hormonet oxytocin i deras blod efter förlossningen och det svämmar ut när de hör barnet skrika. Detta hormon ger i normala fall den starka moders-och fadersinstinkten, liksom hos alla däggdjursföräldrar. Människan är inget undantag.

Renlärigt inlägg

Jag tror aldrig jag har nämnt det så här i bloggsammanhang. Jag älskar renkött. Renskav så klart. Hårt stekt ska det vara. Med lök. Ibland passar jag på att köpta torkat renkött på Arlanda. 980 kronor per kilo, helt sjuk.

Nu sitter jag och karvar och smaskar och mår bra. Det finns inte att köpa i Malmö. Troligen inte söder om Norrköping. Inte så gott om renar som spatserar omkring här nere inte direkt. Vet inte om dom betar på ängarna runt Arlanda, men där finns det alltså i en sådan där lyxiga specerier affär. En vanlig jävla Västerbottenost drar dom upp till dubbla priset till dumma turister.

Jag vill inte vara en dum turist. Så var kan man köpa torkat renkött till vettigt pris?

2012-01-17

Även succeregisörer har den vägen vandrat...

Oj, vänta nu lite, denna kan jag ju. Mammas mage. Visst är det rätta svaret mammas mage. Jag måste bara köpa Plustjänsten på Aftonbladet så jag får reda på om jag har rätt...

Ja vits har jag spelat fjäderboll

I played better minton this week than last.
Ok, that is net so bad....
 

2012-01-15

En gåta att missa poängen

Sofia: Jag kan en gåta!

Mamma: Vad trevligt. Låt oss höra...

Sofia: Vad är det som har liksom spetsiga kanter, och så här i mitten har ett hål och om man vänder det upp och ner, eller ja om man läser det upp och ner då blir det alltså samma sak?


Johannes: 69?
 
Sofia: Nej det är en sak.

Pappa: Nej, vet du vad, jag har ingen aning. 

Mamma: Oj, den var svår. Har du någon mer ledtråd?

Sofia: Ja, man kan segla i den. 

Mamma: Är det kanske en mast?
 
Sofia: Nej, men alltså mamma, den har ju inget hål i mitten.
 
Mamma: Nej det är klart. Jag vet inte. Säg vad det är. 

Johannes: Ja, berätta Sofia!

Pappa: Säg! Säg! Säg!

Sofia: Eh, alltså nu kommer jag inte ihåg vad det heter.

Pappa: Men det var ju ändå en väldigt, väldigt bra gåta. 

Mamma: Kan du inte berätta vad man använder den till? 

Sofia: Jo, man sitter i den och sen gör man så här. Man paddlar fram liksom.

Pappa: Jaha, då måste det vara en kanot!

Sofia: Amen pappa, då blir det ju inte samma upp och ner.

Pappa: Nej, det är klart.

Mamma: Aha, nu vet jag. Det är en kajak!


Sofia: Ja just det. Så heter det ju... 
 

Ska journalister bara skita i alla normala sociala regler för att få ett scope?

Hur långt ska journalister och fotografer få gå för att informera världen? Hur mycket ska dom få åla, klättra, hoppa, hänga och kasta sig? Vilka övertramp på personlig integritet ska de få göra i journalistikens namn?

Jag vet inte jag, men när jag läser Maria Rydhagens krönika i KVP tänker jag att hon är en av dem som aktivt arbetar för att flytta gränsen till det totalt oetiska. Att hon onyanserat ironiserar över en kollega som har annan uppfattning än henne är något patetiskt.

Det är också lite tankeväckande med denna typ av krönikor som publiceras i kvällspressen. Det är som en dold marknadsföring av patrasktidningarnas oetiska metoder. 

Så tänker jag.

Maria Rydhagens krönika i KVP

2012-01-14

Plastglaspedagogik

Vi har en mängd plastglas i olika färger. Det är väl IKEA kan jag tänka.

Vi använder dem i vår pedagogiska barnuppfostran för att barnen ska lära sig argumentera mot varandra vem som ska ha vilken färg.

Tack IKEA

2012-01-13

fredagskväll

Jag ska testa en Indisk rätt som angavs vara stark. Barnen ska äta margerita. Den enda pizza dom äter. Den enda pizza som inte innehåller några ingredienser.

Det är skittråkigt att äta upp deras rester. Men jag tycker det är viktigt att ställa upp för barnen. Och det går rimligt smärtfritt om man öppnar en flaska vin till.

Jag återkommer om jag överlever kvällens indiska, italienska och franska upplevelse

Lågt i golv

När en chef påstår att det är högt i tak 
bör du se upp för fallande föremål. 

2012-01-10

Scen 122 tagning 3 - Notera att historiens yngre man är baserad på författaren av denna blogg

Scen: 27 december 2009 i kön på den lokala ICA:n. Äldre man kommer gående mot kassan, förbi ung muskulös man med blont hår och attraktiva anletsdrag. Den äldre mannen går förbi den yngre och tilltalar kassören.

Dialog:

Äldre man: Ah du, jag hittade ändå inte pantautomaten.
Kassör: Som jag sade ska du tillbaks igen hela vägen nedför den gången.
Äldre man: Okej, då gick jag inte tillräckligt långt då.
Ung man: Det kan man väl kalla retur i oturen...

Äldre man och Kassör gör tillsammans trumvirvel mot kassaapparaten. Alla köende damer tar fram högerbenet, sträcker händerna i luften och ropar: Häpp!

---Fade out---