Att göra i trettioåtta år

Sitter ensam på vietnamesisk restaurang vid "Det ny Teater" i Köpenhamn. Ska äta tonfisk och kalvfile. Båda rätterna är enligt menyn nationalrätter. Hela familjen är hos svärföräldrarna till imorgon och något måste man ju äta. Tycker ni det är trevligt att äta på restaurang själva eller får ni panik och försöker låtsas inför alla runt omkring att ni trivs i ert eget sällskap? Jag tycker det är mysigt och ser fram emot att få in min mat. Men det är resultatet av en hel del övning i ensambespisning under många arbetsresor. Funderar över att jag saknar mina ungar. Jag ringde till dom två äldsta tidigare idag, men dom var upptagna och ville bara prata några sekunder var. Dom har blivit så stora och självständiga. Ungar har en irriterande benägenhet att år efter år frigöra sig mer och mer. Till sist sitter man där med bara fotografierna kvar. Men dem har vi å andra sidan rikligt av. Jag lade härom månaden över dom på en extern hårddisk. 14.000 stycken. Där har vi något att göra när vi pensionerar oss. Om vi ser på ett kort om dagen kan vi hålla på i 38 år.  Då är vi över 100 och antagligen ändå rätt trötta och vill hitta på något annat. Så kan det bli...