Den naturliga strävan framåt

Det ligger i den mänskliga naturen att sträva efter något annat än det vi har idag. Detta är själva grundförutsättningen för utveckling. Utan detta naturfenomen hade vi inte varit där vi är idag utan fortfarande bott i grottor och ägnat dagarna att samla på rötter och örter som vi kört omkring i skottkärror med fyrkantiga hjul.

Denna strävan till någonting annat bär vi omkring med och den samlade styrkan av hela mänsklighetens längtan till det vi inte har, har fört oss hit. Till en värld där vi kan äta oss mätta, samla på oss så mycket saker vi har behov av och en massa saker vi inte behöver. Det finns inte mycket viktigt kvar att sträva efter. Förutom självförverkligande.

Men även om vi alla bär omkring på en gen som får oss att önska mer än vi har, så är det inte ok att visa det. För då spräcker vi den viktiga fasaden vi förväntas ha, att vi är nöjda individer som lyckats väl här i världen.

Jag har dagar när jag är otroligt stolt av vad jag uppnått. Både hemma och på jobbet. Men jag har också dagar då jag önskar jag hade uppnått mycket mer eller bara att jag valt en annan spelplan att tävla på. Jag tycker inte det är jobbigt att berätta om det. Jag har alltid varit trygg i att visa sprickorna i min fasad. Men en del människor jag möter har svårt att hantera att jag är öppen om att jag inte alltid är nöjd. Det är kanske lite samma känsla som att behöva träffa någon som är i sorg. Och kanske är det lite samma känsla jag har. Sorgen att inte veta vad som hade hänt om jag valt en helt annan yrkesbana.

Ja det ligger i den mänskliga naturen att sträva efter något annat än det vi har idag. Men kanske borde jag sörja i min ensamhet istället för att kasta ut det på er andra. Ni har ju er sorg att hantera...