Poetisk fallfrukt

En gång var jag inte bara bloggare, twittrare, språkgeni, ekonom, statistiker, föreläsare och forskare.

Nej, en gång var jag också en ung och lovande poet. 

Och modig. Jag vägrade låta prostituera mig. De efterhängsna förlagen fick inte publicera frukten av min känsliga ådra.

Dikterna skulle först mogna. Och nu, nu, precis innan frukten är på väg att falla plockar jag den till er här på bloggen:

En vacker dikt
En oändlig ström vackra människor gick längs stranden
De lade ut sina vackra kroppar i sanden

Deras hud blev vackert knottrig av havets bris
och deras kroppar kanstanjebruna på vackra människors vis

När jag skulle vika ut min vackra filt
ställde sig en vacker kvinna bredvid och sade milt:

-Endast vackra människor får vistas på denna strand
Så är reglerna i detta vackra land

- Du är inte vacker, men inte särskilt ful, om det kan vara till någon tröst
men var snäll och försvinn nu, sa hon med sin vackra röst

...