Jag fyllde år igår. För två år sedan fyllde jag jämt, nu för tiden tycker jag jämt jag fyller år.
Ni som känner mig vet att jag brukar bli lite deppig när det nalkas. Så också i år. Jag har inte helt kommit fram till varför jag tycker det är så jobbigt. En liten halvfärdig idé jag har är att jag tycker att jag är färdig med allt här i livet. Jag har tre underbara barn. Jag har kommit så långt jag har kapacitet till arbetsmässigt och har samlat på mig precis alla prylar som jag behöver. Varje gång jag fyller år räknar jag väl därför på något sätt nedåt igen. Får se om jag kan tänka färdigt och komma med en mer nyanserad fundering härom.
Jag fick väldigt många gratulationer på facebook. Betydligt fler än jag trodde. Och det är väl lite så nu för tiden att det är med antalet hälsningar på nätet som man kan mäta sin popularitet. Så kram till alla er som var med och bidrog till mitt popularitetssjälvförtroende.
I verkliga livet valde jag att tillbringa dagen med fru och barn. Vi skulle egentligen åka iväg och hitta på något skoj (för barnen) men jag spelade fotboll med Johannes och blev helt svimfärdig. Så jag fick lägga mig och sova någon timme istället.
Nu grillar jag spareribs medan barnen badar. Vi har varit på Folkets Park i Malmö och åkt karuseller. Ingen av barnen vill åka de roliga karusellerna. Så jag sitter där i snurrande koppen, daggmasken och långsamma bergbanan för små och disfunktionella och tycker det är rätt tråkigt. Mitt hopp står till att vår minsta kommer älska farliga karuseller. Då ska det bli åka av...
7 kommentarer:
Grattis!!
Eller vad man nu säger till en som inte gillar att fylla..
Själv blir jag deppig runt den 13:e januari av precis motsatt anledning... Jag har bara ett barn, och vill ha huset fullt.. Fyller 40 nästa gång, så det loppet är väl kört... Känner att jag inte ens börjat på det andra kallar vuxenlivet, och snart går jag in i den övre medelåldern...
Kanske ångesten kommer, oavsett anledning? Att den är genetisk, oavsett livsstil? Att man verkligen SKA ta sitt liv under revidering och göra DET BÄSTA utav det..?
För har du inte gjort det innan, så är det hög tid?
I don´t know...
Grattis i alla fall! Tycker inte heller det är sådär fantalastiskt att fylla år, men när jag tänker på alternativet då känns det lite bättre. Hellre bli ett år äldre än att inte bli det, för då är man ju död.
Själv älskar jag att fylla år! Och fira födelsedagar. Men så har jag ju långt kvar i yrkeslivet också, att klättra menar jag. För sjutton, jag står ju bara på de nedersta pinnarna.
Och snart kan jag ställa mig i kö för seniorboende.
Grattis!
Alla födelsedagar behöver ju inte kännas speciella. Men man får inte glömma bort att någon kan få vara det då och då. Sen om det är 40, 37 eller 43 spelar kanske inte så stor roll.
Madeleine: Tack för din kommentar. Hm, ja jag är nere för att jag är färdig med allt och du för att du känner att du inte riktigt hann färdigt. Visst beror känslorna på något som finns i vår personlighet. Och visst borde vi bara vara nöjda och glada och njuta av det vi har...
Mammahäxan: Det håller jag med om. Man borde känna sig lite lättad varje gång man lyckats ett varv till...
Gott Singelmamman: Det är precis den känslan jag vill ha. Utom det där med seniorboendet...
Grabben: Jag satsar starkt på att försöka göra fruns och barnens födelsedagar speciella istället
Ja just det ja, tyckte väl att det var något jag glömde.
Grattis!
Jag tycker att livet börjar nu. Barnen är stora, jag lever i ett mycket bra förhållande och vi gör precis vad vi vill. Ekonomin är bra. Vi har stuga på Bästkusten och jag har hittat min fantastiska kör.
Smolket är väl att vi inte fick gemensamma barn. Men då hade vi haft ett annat liv nu och det vill jag inte ha.
Dessutom blir jag så jävla klok för varje år som går.
Att jag ska dö ett år tidigare för varje år som går tänker jag bort.
Idag är idag.
I morgon tar jag då det kommer.
Skicka en kommentar