Ost-eller ostpajs problematik

Ni vet min kära fru. Hon har ett litet oförargligt fel i kopplingarna inne
i sin söta lilla hjärna som gör att ett ord som bildas däri ibland störs ut
av andra ord så att det som kommer ut ur hennes fina mun ej äro detsamma.

Jag älskar henne och denna gulliga defekt ökar blott på listan över de
egenskaper som gör mig så förbaskat kär i henne.

Påtalande från mig när detta händer är dock tyvärr ej på motsvarande lista
över det min älskling aktar mig för och jag aktar mig således från att (för
ofta) korrigera henne. För då kan det låta så här:

fru: -jag är så sugen på havrefras. 
...
Jag: -här min älskling. Jag cyklade ner till affären i ösregnet och köpte
havrefras till dig, en uppoffring som var naturlig med tanke på hur mycket
jag håller av dig

fru:-jaha. Men jag menade corn flakes. Jag är inte alls sugen på havrefras.
Vad synd.

Jag:-men du sade ju havrefras

fru:- ja, men du vet ju att jag gillar corn flakes, så det kunde du ju
räknat ut.

Jag:- ja det borde jag så klart. Mitt fel.

Med detta i åtanke står jag nu med en inköpslapp i handen
och vet inte riktigt om jag ska ringa hem och fråga om det
verkligen är fyrahundra gram västerbottenpaj jag ska köpa hem eller en bit
ost som hon kan göra den paj av som hon tidigare idag talade
om att hon skulle göra.

Jag tror bestämt jag låter bli att ringa och istället köper både ost och
paj. Väl hemma kan jag genom listiga frågor komma fram till vilket
som är rätt och i smyg slänga det som det inte skulle vara...
...