Från Veckovis
Visar inlägg med etikett Bloggar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bloggar. Visa alla inlägg
2012-04-13
Lukas orealistiska framtidsplaner
Lukas fem år vet redan nu vad han vill göra när han blir stor, och jag tror han kommer att gå mycket långt inom sin specialitet.
Man anar nästan att bakom honom står två mycket drivna föräldrar som pressar honom redan nu att välja en karriär. Det är dock lite synd om sådana här barn. Deras stora iver att deras barn ska lyckas är ofta en spegling av föräldrarnas misslyckande.
Jag säger bara som så här till dessa föräldrar: -Slappna av. Låt era barn få vara barn utan prestationskrav och orealistiska drömmar om framtiden...
Bilden snodd av min bloggbästis Egoina...
Man anar nästan att bakom honom står två mycket drivna föräldrar som pressar honom redan nu att välja en karriär. Det är dock lite synd om sådana här barn. Deras stora iver att deras barn ska lyckas är ofta en spegling av föräldrarnas misslyckande.
Jag säger bara som så här till dessa föräldrar: -Slappna av. Låt era barn få vara barn utan prestationskrav och orealistiska drömmar om framtiden...
Bilden snodd av min bloggbästis Egoina...
2012-04-04
Föreningen Nätmobbare mot Nätmobbning
Hanna Fridén är en hjältinna just nu efter att hon blivit en frontfigur i kampen mot nätmobbning. Hon är kreativ och beslutsam och har lyckats otroligt väl. Bra så. Vill ni läsa mer har Mymlan skrivit en god resumé om saken.
Hanna förklarar med ett belysande exempel varför man inte ska klanka ner på andras utseende och ger oss några goda råd hur vi kan beskriva våra åsikter genom att vända personpåhopp till positiva utsagor. Bra så.
Låt oss göra ett exempel. Lisa, 19 år, tycker att killar med skägg är äckligt. Hon tycker det, och hon får tycka det, precis som Gustav får tycka att hår i armhålan är äckligt. Men om Lisa uttrycker sin smak genom att säga till en person med skägg är äcklig, eller säga det om en bild på en person med skägg är äcklig: Då handlar det inte om att förmedla smak, det handlar om elaka påhopp. Det handlar också om att Lisa, när hon förmedlar sin smak på det här viset, inte respekterar att andra och denna kille har en annan smak.
...
Grejen är den att det är fortfarande inte ett dugg svårt för Lina att uttrycka sin smak. Istället för att skriva: “Skägg är äckligt” kan hon skriva “Lena hakor är fint”. Istället för en negativ attack, så blir det en positivt. Hon uttrycker fortfarande exakt vad hon tycker men det är på ett sätt som inte attackerar eller är respektlöst gentemot andras smak.
Men vänta lite nu gott folk. Hanna Fridén? Är inte det den där elitistiska feministiska tjejen som älskar att provocera och mobba dem som har andra åsikter än henne. Är det inte hon som som hatar när man har åsikter om hennes orakade ben, men tycker det är ok att såra alla och envar som ger henne mothugg i en debatt. Jo visst är det samma tjej.
Inte bra så. Ska vi inte ta några få exempel på vad Hanna skrivit genom åren:
Först en något överdimensionerad respons på en intet ont anande skämtare som till ett inlägg om friheten att få ha rakade ben kommenterat: Den som låter håret växa åker rakade vägen in i Gilettehelvetet".
Jag hoppas du aldrig får ligga, ditt skabbiga patrask
Hanna Fridén
Så ett påhopp på bloggkollegan Tyra
Där har vi en tjej som borde bli lite bättre på att ta kritik. Herregud, vad tröttsam hon är. Jag brukar inte skriva sånt här om folk. Men jag tycker verkligen inte om Tyra alls längre. Jag gillade henne asmycket förut, tyckte att hon var en grym programledare, men nu när hon bara tjafsar, blir arg av inget, går på sina läsare, manar sina polare att skriva elaka saker till sina läsare och vägrar vara ödmjuk och någonsin säga “jag hade fel” och ovanpå det framställer en jävla svältkost som nyttig så bara…
...
Kan hon inte bara börja äta mer och bli glad och trevlig istället? Va?
Hanna Fridén
Hanna retar sig på en bloggare som inte riktigt delar hennes feministiska manifest.
Alltså, vad är grejen med den här Peter Nilsson som fått en så stor blogg nu? Ytterligare en bloggande typ som inte kan stava, gör fula serier i Paint (orginellt!) och muppar runt. Jag stör mig inte på sånt vanligtvis, men jag anser att det är förbannat smaklöst att han har snyggometers eller vad man ska kalla det där han bedömer huruvida tjejer är snygga eller fula. Jag kan inte förstå hur folk kan vara så desperata efter trafik. ...
...
Jag menar, själv är han tanig, blek, finnig, har en hängande piercing i öronen och öron som inte ens Dumbo skulle kunna tävla mot.
Hanna Fridén
Hanna gillar inte att Pelle rackar ner på Aftonbladet?
Varför börja ta Aftonbladets på allvar, undrar jag? Artikeln är ju så uppenbart vinklad.
Skrivet av pelle 2010-02-20 vid 07:05
Svara Jag såg dina dumma kommentarer hos Bloggkommentatorerna också. Låt mig gissa, du har sökt jobb där men de tyckte att du sög? Verklar onekligen som så!
Hanna Fridén
Hanna har inte mycket till övers för Carolina Gynning
Carolina! Andra tycker förihelvetet också som de vill. Du är en gnällig, skrikig människa som tycker att alla behandlar dig illa och orättvist när du får kritik. Det finns ingen jävla orättvisa med det. Om du tycker att det är så jobbigt att få kritik att du går i taket så har jag ett råd till dig: Då får du väl förihelvetet hålla käft.
...
Du är en gnällig skitunge. Du är en skrikig människa som skriker ännu mer när folk inte orkar med ditt skrik. När folk tycker du är dum eller gör fel. Då är hela världen så himla himla elak mot dig. Jaha! Soft, var är det här självförtroendet du säger dig ha? För jag kan inte se det någonstans. Jag har aldrig sett det. Jag ser bara en person som bantar ner sig, plastikopererar sig, gör sig till ett våp och gör sig dum för att bli en älskad flicka. Som gör allt för att passa in i en mall. Jag ser inget jävla självförtroende. Att skrika högt är inte ett tecken på självförtroende. Att skriva att man måste få vara sjukligt smal om man vill är inte ett tecken på självförtroende.
Hanna Fridén
Hanna brunlistar rumpförespråkare
Hello! Ville bara säga att jag fått en viss pro-anablogg svartlistad inom modebranschen. Den här individen kommer inte att få respekt eller anställning någonstans. Visst att vara billig och ragga läsare på ett visst sätt, men det finns gränser. Man kan bland annat förstöra hela sin framtida karriär genom att uppmuntra folk till en potentiellt dödlig livstil på bloggen.
Hanna Fridén
Ja det finns mycket mycket mer att hämta från hennes bloggskatt. Bedöm själva, jag är i alla fall ytterst osäker på om jag tycker att denna människa är bäst lämpad att gå i fronten mot nätmobbning.
Inte bra så...
.
Hanna förklarar med ett belysande exempel varför man inte ska klanka ner på andras utseende och ger oss några goda råd hur vi kan beskriva våra åsikter genom att vända personpåhopp till positiva utsagor. Bra så.
Låt oss göra ett exempel. Lisa, 19 år, tycker att killar med skägg är äckligt. Hon tycker det, och hon får tycka det, precis som Gustav får tycka att hår i armhålan är äckligt. Men om Lisa uttrycker sin smak genom att säga till en person med skägg är äcklig, eller säga det om en bild på en person med skägg är äcklig: Då handlar det inte om att förmedla smak, det handlar om elaka påhopp. Det handlar också om att Lisa, när hon förmedlar sin smak på det här viset, inte respekterar att andra och denna kille har en annan smak.
...
Grejen är den att det är fortfarande inte ett dugg svårt för Lina att uttrycka sin smak. Istället för att skriva: “Skägg är äckligt” kan hon skriva “Lena hakor är fint”. Istället för en negativ attack, så blir det en positivt. Hon uttrycker fortfarande exakt vad hon tycker men det är på ett sätt som inte attackerar eller är respektlöst gentemot andras smak.
Men vänta lite nu gott folk. Hanna Fridén? Är inte det den där elitistiska feministiska tjejen som älskar att provocera och mobba dem som har andra åsikter än henne. Är det inte hon som som hatar när man har åsikter om hennes orakade ben, men tycker det är ok att såra alla och envar som ger henne mothugg i en debatt. Jo visst är det samma tjej.
Inte bra så. Ska vi inte ta några få exempel på vad Hanna skrivit genom åren:
Först en något överdimensionerad respons på en intet ont anande skämtare som till ett inlägg om friheten att få ha rakade ben kommenterat: Den som låter håret växa åker rakade vägen in i Gilettehelvetet".
Jag hoppas du aldrig får ligga, ditt skabbiga patrask
Hanna Fridén
Så ett påhopp på bloggkollegan Tyra
Där har vi en tjej som borde bli lite bättre på att ta kritik. Herregud, vad tröttsam hon är. Jag brukar inte skriva sånt här om folk. Men jag tycker verkligen inte om Tyra alls längre. Jag gillade henne asmycket förut, tyckte att hon var en grym programledare, men nu när hon bara tjafsar, blir arg av inget, går på sina läsare, manar sina polare att skriva elaka saker till sina läsare och vägrar vara ödmjuk och någonsin säga “jag hade fel” och ovanpå det framställer en jävla svältkost som nyttig så bara…
...
Kan hon inte bara börja äta mer och bli glad och trevlig istället? Va?
Hanna Fridén
Hanna retar sig på en bloggare som inte riktigt delar hennes feministiska manifest.
Alltså, vad är grejen med den här Peter Nilsson som fått en så stor blogg nu? Ytterligare en bloggande typ som inte kan stava, gör fula serier i Paint (orginellt!) och muppar runt. Jag stör mig inte på sånt vanligtvis, men jag anser att det är förbannat smaklöst att han har snyggometers eller vad man ska kalla det där han bedömer huruvida tjejer är snygga eller fula. Jag kan inte förstå hur folk kan vara så desperata efter trafik. ...
...
Jag menar, själv är han tanig, blek, finnig, har en hängande piercing i öronen och öron som inte ens Dumbo skulle kunna tävla mot.
Hanna Fridén
Hanna gillar inte att Pelle rackar ner på Aftonbladet?
Varför börja ta Aftonbladets på allvar, undrar jag? Artikeln är ju så uppenbart vinklad.
Skrivet av pelle 2010-02-20 vid 07:05
Svara Jag såg dina dumma kommentarer hos Bloggkommentatorerna också. Låt mig gissa, du har sökt jobb där men de tyckte att du sög? Verklar onekligen som så!
Hanna Fridén
Hanna har inte mycket till övers för Carolina Gynning
Carolina! Andra tycker förihelvetet också som de vill. Du är en gnällig, skrikig människa som tycker att alla behandlar dig illa och orättvist när du får kritik. Det finns ingen jävla orättvisa med det. Om du tycker att det är så jobbigt att få kritik att du går i taket så har jag ett råd till dig: Då får du väl förihelvetet hålla käft.
...
Du är en gnällig skitunge. Du är en skrikig människa som skriker ännu mer när folk inte orkar med ditt skrik. När folk tycker du är dum eller gör fel. Då är hela världen så himla himla elak mot dig. Jaha! Soft, var är det här självförtroendet du säger dig ha? För jag kan inte se det någonstans. Jag har aldrig sett det. Jag ser bara en person som bantar ner sig, plastikopererar sig, gör sig till ett våp och gör sig dum för att bli en älskad flicka. Som gör allt för att passa in i en mall. Jag ser inget jävla självförtroende. Att skrika högt är inte ett tecken på självförtroende. Att skriva att man måste få vara sjukligt smal om man vill är inte ett tecken på självförtroende.
Hanna Fridén
Hanna brunlistar rumpförespråkare
Hello! Ville bara säga att jag fått en viss pro-anablogg svartlistad inom modebranschen. Den här individen kommer inte att få respekt eller anställning någonstans. Visst att vara billig och ragga läsare på ett visst sätt, men det finns gränser. Man kan bland annat förstöra hela sin framtida karriär genom att uppmuntra folk till en potentiellt dödlig livstil på bloggen.
Hanna Fridén
Ja det finns mycket mycket mer att hämta från hennes bloggskatt. Bedöm själva, jag är i alla fall ytterst osäker på om jag tycker att denna människa är bäst lämpad att gå i fronten mot nätmobbning.
Inte bra så...
.
2012-04-03
Förlåt Egoina. Snälla släpp in mig i värmen igen!
Funderar ni någon gång på vad det var som gjorde att du och dina vänner blev just vänner. Eller vad det egentligen var som gjorde att det blev som det blev med de du hyser agg till.
Jag funderar på det ibland och har kommit fram till att det varit små saker som gjort att jag blivit vän med mina vänner. Som en av mina bästa vänner som jag träffade i gymnasiet. Jag gillade honom inte. Han var rätt kaxig. Så var vi båda med i en modevisning (jo då, man har ju varit mannekäng) och under en paus hängde han av en händelse med hem och jag bjöd på en korvamacka. Och sedan dess har vi hållit ihop. På mitt bröllop höll han tal och sade att det var den viktigaste korvamacka han ätit i hela sitt liv.
Samma små tillfälligheter kan omöjliggöra vänskap. Som killen som råkade bli den första min ungdoms kärlek blev tillsammans med efter vårt uppbrott. Jag och denne kille ses någon gång per år med gemensamma vänner, men jag har fortfarande en olustig känsla i magen och kan fortfarande inte förmå mig att riktigt, riktigt vara hans vän.
Här i bloggvärlden har jag ett färskt exempel på den lilla skillnaden mellan vänskap och inte vänskap. Jag har under alla år följt bloggerskan Egoina. Hon har en uppfriskande överraskande humor med självdistans.
Jag har tidigare haft två bloggar med olika Alias. När jag skrev med mitt första alias var Egoina och jag "kompisar". Jag kommenterade på hennes blogg och hon skrev då och då en kommentar på min blogg. Sen blev hon ganska snabbt stor och hade inte lika mycket tid att hänga på min blogg.
När jag började skriva på min andra blogg fortsatte jag kommentera på Egoinas blogg, men utan att berätta att jag var samma som den där med det gamla alias. Det var därför skitkul när hon i positiva ordalag skrev om mig på sin blogg. Vi hade typ blivit "vänner" igen genom att jag kommenterat och hon kollat in min blogg.
Nu när jag bloggar i eget namn har jag igen kommenterat med nytt namn utan att berätta om förändringen. Och denna gången har det gått totalt galet. Jag skrev en lite elak kommentar om en ofördelaktig egenskap vi med humor brukar ha. Och Egoina blev sur och tog bort kommentaren. Jag skrev och sade förlåt. Den blev inte publicerad. Efter det har jag skrivit några neutrala kommentarer och konstaterat att jag hamnar i papperskorgen.
Attans! Jag har förlorat en god "vän" för att jag förlitat mig på att hon kommer gilla mig som en ny bekantskap en tredje gång. Jag tänkte inte på att det första intrycket är så himla viktigt. Jag tänkte inte på att skillnaden på vänskap och ovänskap är så hårfin.
Igen Egoina. Flåt!
Jag funderar på det ibland och har kommit fram till att det varit små saker som gjort att jag blivit vän med mina vänner. Som en av mina bästa vänner som jag träffade i gymnasiet. Jag gillade honom inte. Han var rätt kaxig. Så var vi båda med i en modevisning (jo då, man har ju varit mannekäng) och under en paus hängde han av en händelse med hem och jag bjöd på en korvamacka. Och sedan dess har vi hållit ihop. På mitt bröllop höll han tal och sade att det var den viktigaste korvamacka han ätit i hela sitt liv.
Samma små tillfälligheter kan omöjliggöra vänskap. Som killen som råkade bli den första min ungdoms kärlek blev tillsammans med efter vårt uppbrott. Jag och denne kille ses någon gång per år med gemensamma vänner, men jag har fortfarande en olustig känsla i magen och kan fortfarande inte förmå mig att riktigt, riktigt vara hans vän.
Här i bloggvärlden har jag ett färskt exempel på den lilla skillnaden mellan vänskap och inte vänskap. Jag har under alla år följt bloggerskan Egoina. Hon har en uppfriskande överraskande humor med självdistans.
Jag har tidigare haft två bloggar med olika Alias. När jag skrev med mitt första alias var Egoina och jag "kompisar". Jag kommenterade på hennes blogg och hon skrev då och då en kommentar på min blogg. Sen blev hon ganska snabbt stor och hade inte lika mycket tid att hänga på min blogg.
När jag började skriva på min andra blogg fortsatte jag kommentera på Egoinas blogg, men utan att berätta att jag var samma som den där med det gamla alias. Det var därför skitkul när hon i positiva ordalag skrev om mig på sin blogg. Vi hade typ blivit "vänner" igen genom att jag kommenterat och hon kollat in min blogg.
Nu när jag bloggar i eget namn har jag igen kommenterat med nytt namn utan att berätta om förändringen. Och denna gången har det gått totalt galet. Jag skrev en lite elak kommentar om en ofördelaktig egenskap vi med humor brukar ha. Och Egoina blev sur och tog bort kommentaren. Jag skrev och sade förlåt. Den blev inte publicerad. Efter det har jag skrivit några neutrala kommentarer och konstaterat att jag hamnar i papperskorgen.
Attans! Jag har förlorat en god "vän" för att jag förlitat mig på att hon kommer gilla mig som en ny bekantskap en tredje gång. Jag tänkte inte på att det första intrycket är så himla viktigt. Jag tänkte inte på att skillnaden på vänskap och ovänskap är så hårfin.
Igen Egoina. Flåt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)