I morse satt jag med dottern i famnen och fru Andreasson sade att "vad bra att hon har fått behålla vattnet, hon kommer nog inte spy mer nu". Sju sekunder senare satt jag nerspydd över hela min kropp, min soffa och min dotter.
Som enda oträffat objekt inom enmetersradien stod fru Andreasson och konstaterade att "hoppsan, det skulle jag kanske inte sagt".
Nu sitter jag här i en något illaluktande närmiljö och funderar ut meningar jag ska skriva ner på en lista som jag ska tvinga fru Andreasson läsa upp:
- Det var länge sedan vi vann en miljon på lotto
- Till helgen kommer jag inte bjuda min man på en romantisk afton på tu man hand med stearinljus, god mat och vin, och en avslutning famn i famn
- I år kommer nog inte barnen med leende på läpparna gå upp på morgonen och utan tjat klä sig, äta frukost och gå till skolan.
4 kommentarer:
Haha, kan du berätta om det funkar då?
Ja det ska jag.
Alla småbarnsföräldrar är väl eniga att endast lottovinsten är något så när realistisk...
Sant. Men vem vet.
Jag ber om ursäkt om jag lät positiv, jag vill absolut inte framstå som det!
Det är en bra strategi tycker jag, att inte framstå som positiv. Risken är ju att folk går omkring och tror att man lever ett glädjefullt och bekymmerslöst liv... ;-)
Skicka en kommentar