2012-03-29

Tävling: Den med flest personer som älskar dig innan du dör vinner

Grabben i bloggen bredvid frågar varför jag vill vara populär.

Men vänta lite nu, tänker jag. Är inte det hela meningen med livet? Att bli uppmärksammad, älskad, omtyckt, omtalad och respekterad.

Inte är det i alla fall många som går omkring och vill vara ouppmärksammade, oälskade, oomtyckta, oomtalade eller orespekterade.

Jag går runt och väntar på de tillfällen jag får känna mig uppmärksammad. När någon säger något snällt till mig, skickar ett mail och tackar för något jag gjort, skriver en kommentar på min blogg, trycker på LIKE på min facebookstatus, berättar att jag gjort ett bra jobb. Jag tror många som jag blir ledsen när jag får veta att någon inte gillat det jag sagt eller gjort.

Det är dock rätt så jobbigt för mig att erkänna detta, att jag törstar efter bevis att jag är bra. För det är rätt impopulärt att vilja vara populär. Den riktigt coole jobbar hårt på att verka totalt ointresserad av att vilja verka cool. När något allt för tydligt kämpar för att bli poppis tycker vi ofta att de är patetiska. Popularitet är resultatet av talang och ett hårt arbete i det dolda.

Så när jag nu går ut offentligt och berättar att jag vill vara populär, ja se då minskar jag kraftigt chansen att faktiskt bli det.

I bloggvärlden sitter vi i våra kammare och tittar i smyg på statistiken över antal klick osv, men låtsas som om vi skiter i vilket. Men det gör vi inte. För antal-klick statistiken är det tydliga facit på hur väl eller illa vi lyckas med själva Meningen med Livet...


3 kommentarer:

Grabben i bloggen bredvid sa...

Ja se där, då har du i alla fall gjort klart för dig själv varför. Det är ju en kanonstart :)

Du tog ju upp att du ville göra bloggen mer populär, så min kommentar syftade inte till att värdera något, utan nog mer för att välja rätt metod.

Grabben i bloggen bredvid sa...

Inser nu när jag läser mina kommentarer att jag låter (skriver) som en bitter surgubbe, men så är det inte egentligen.

Jag håller med dig i din meningen-med-livet grej, men för mig räcker det att mina närmaste känner så.

Killen i den här artikeln http://www.svd.se/nyheter/inrikes/folk-trodde-jag-var-dod_6921973.svd visar på ett extremt behov av popularitet, och ett sånt scenario tycker jag är lite läskigt...

Du har iaf blivit poppis för mig, så då är du en liten bit på traven. Jag återkommer gärna. Det är ont om man-pappa-vardagsåsikts-bloggar.

Per A sa...

Grabben. Nej inte låter du som en surgubbe. Jag använde bara din fråga som en start på grubbleri kring min önskan att synas.

Och när det gäller antalet läsare får man så många man förtjänar, utifrån talang, kreativitet osv. Man kan för en kort tid på upp trafiken och jag har i en tidigare blogg testat olika tekniker vilket var väldigt kul.

Håller med dig om bristen på vår kategori bloggare. Jag är glad att jag hittade din blogg...