2012-04-21

Dyngkåt drivkraft

Läste Mia Skäringers "Dyngkåt och hur heligt som helst" härom dagen. Mia berättar hur hon blev mobbad för sin vikt när hon var ung och att hon sedan bantade och fick anorexia. Jag minns inte helt hur hon formulerar det men hon målar upp en hemskhet och att det gott kunde drabba alla dom där supersmala kvinnorna. Det kunde vara rätt åt dom.

Kommer att tänka på drivkrafter när jag läser detta. Snacka om revanschlusta att som mobbad börja banta så mycket att hon blev sjuk av det. Snacka om hämndlusta när världens alla smala kvinnor ska betala för att dom tunna klasskompisarna varit elaka.

De här två drivkrafterna, revansch och hämnd, tror jag är ganska vanliga hos de flesta drivna människor. Den oälskade sonen ska min själ och dag visa sina föräldrar att han kan lyckas bättre än dom.

Jag har funderat mycket på vad min drivkraft är. Jag tycker mig inte ha något av varken hämndbegär eller revanschlusta. Och jag hittar inte heller de personer eller den grupp av människor det skulle kunna vara jag ska visa att jag har lyckats här i världen. De mest närstående förslagen som föräldrar och fru kan det inte vara. Dom vill helst att jag skärper mig och slutar kämpa så förbaskat.

Kanske är det bara mig själv jag ska överbevisa. Frågan är om jag bara önskar ta revansch på mig eller om jag tänker hämnas på mig själv. Det vore ju lite märkligt om jag plötsligt börjar brotta ner mig och trycker ner mitt huvud i toastolen eller börjar agera allmänt taskigt mot mig själv för att jag nu äntligen kommit upp mig mer i världen än mig själv och därmed kan utföra min hämnd.
...

1 kommentar:

Singelmamman sa...

Eller bara ta dig i kragen.