Han var lång och smal och luktade mynta.
Vi hälsade och han frågade
om jag hade det bra nu för tiden.
Jag berättade om situaionen med en
arbetsdag på 11 timmar och om
utmaningarna att ha ork och tid att
vara en närvarande och inspirerande far.
Jag sade att ett annat problem är att jag
skäms över mina korta armar.
Han såg undrande ner på mig (inte så
som en arrogant person ser på någon
han bedömer mindre värd än honom
utan mer som en längre ser ner på en kortare)
och sade: dina armar Per, har
en alldeles perfekt längd helt i proportion
med resten av din kropp.
Men, invände jag. Det tycks mig att hur
mycket jag än sträcker dem ut, når
jag aldrig riktigt målet.
Det där sitter inte i dina armar, konstaterade
han, det sitter i ditt sinne. Good enough har
aldrig varit good enough för dig min gode vän.
Jag sade tack för denna insikt, och hur är det
med dig nu för tiden. Och varför luktar du mynta?
...
5 kommentarer:
Den där myntamannen ska du nog ta på allvar,
Och han luktar mynta för att han just myntat ditt nya motto.
precisely
Eller så har druckit mycket mojitos?
Nej, jag lovar. Han luktade mynta. Och lång var han.
Kanske på sin plats också för dom som inte vet. Jag är genomsnittligt lång, det var mannen som var väldigt lång. Ja jag är genomsnittligt lång och har genomsnittlig vikt (alltså något överviktig då då) och är så där lagom kul
Skicka en kommentar