2012-05-19

En tv-recenssion som urartar


Jag såg en intervju med Alexander Bard på TV igår. Han är en sådan där
person som jag bara spontant ogillar. I de sammanhang jag upplevt honom
känns det som att hans ego, hans forcerande argumentation och provocerande
framtoning slukar all energi i lokalen han befinner sig. Han äter liksom
upp allt potentiellt intressant hos andra personer och detta retar upp
min rättvise-gen och min "tro inte att du är något förmer än andra"-känsla.

Jag sade till och med högt till frun när vi hamnade mitt in i intervjun
under en närliggande kanals reklampaus, att usch han gillar jag verkligen
inte.

Men det var en mycket bra intervju, och jag uppskattade hans
filosofiska och intellektuella monolog. Ja utom det där med att han talar
så positivt om droger. Om han nu tvunget måste berätta att han bara har
positiva erfarenheter av sina trippar så borde han som offentlig person i
alla fall ta ansvaret och också förklara att han turligt nog ej har en
missbrukar-gen och han borde kraftigt varna för det faktum att det är
hög risk att bli beroende och att det oftast innebär ett helvete resten av livet.

Han fick frågan om han är bi-eller homosexuell och hans svar var
intressant. På samma sätt som USA:s president väljer att kalla sig svart
även om han har en vit och en svart förälder så kallar han sig bög fast han
attraheras av både män och kvinnor. Han argumenterar som så att de
heterosexuella inte behöver något stöd och han kan på detta sätt ge
all solidaritet till den svagare gruppen.

Jag funderade lite vidare och kom att tänka på att bögar ju är lite som
vegetarianer, de väljer helt bort det goda köttet. Bisexuella är som
allätare. Själv älskar jag det goda köttet och avstår helst från grönsaker
så länge det är möjligt. Men om alla kossor plötsligt försvann från jordens
yta, ja se då hade jag nog till sist blivit så hungrig att jag tuggat i mig
en och annan morot. För med eller utan nötkreatur och fläskkött behöver
jag kärlek, massor av kärlek.

Men aldrig i livet skulle jag krama Alexander Bard. Om vi så var de sista
kvar på jorden. Kanske om han rakade skägget och skaffade hår. Och tog på
sig ett par långbyxor. Nej förresten inte ens då. Jag kan bara sträcka mig
till att han får hålla handen och viska provocerande saker i mitt öra...

Jo det är nog så att om jag nu måste krama en kille bör ha vara en mer
tystlåten typ med en smärt kropp med mycket höfter. Han bör ha en
sommarklänning och långt hår gärna uppsatt i någon slags fläta. Och tuttar
bör han ha. Och helst ingen snopp. Sådana har jag nog av, jag har burit omkring
på en i hela livet, den mesta av tiden till ingen nytta.

Nej hur jag än försöker argumentera och fundera; jag är och förblir nog en
hardcore heterosexuell medelsvensson.

...

5 kommentarer:

Maria sa...

Haha - jag ser Bard framför mig i klänning, tuttar och fläta!!
Det ser otroligt roligt ut och mina rumskamrater undrar nog vad jag garvar åt!!
Eftersom jag tror att Allan 82 och Börje 85 inte vet vem Bard är tror jag att fortsätter fnittra för mig själv ;)

Per A sa...

Dom kunde väl hittat ett rum med något mer likvärdiga kompisar...

(så du kan sprida budskapet om vilka goda garv min lilla blogg ger...)

Mammahäxan sa...

Tycker du verkar bra ändå, trots att du är en heterosvenne:)

Peranders sa...

Funderar lite på det du nämner att du haft en snopp hela livet, för det mesta till ingen nytta. Till ingen nytta..? Jag kan avslöja att jag haft mycket roligt med min.

Per A sa...

Tack Mammahäxa. Ja, jag är nog en rätt bra för att vara en hetero medelsvensson.

Peranders: Det var nog lite felskrivet. Jag har ju haft rätt mycket nytta av den med tre barn. Det är väl mer att jag kunde haft mer nöje med den genom åren. Jag tycker gott man borde kräva att den kom till användning i alla fall femtio procent av tiden...