Vi körde fransbrödsbullar till lunch idag. Barnen satt redo medan jag dukade fram, och Eva höll precis på att sätta eftermiddagsfikans muffins i ugnen.
Sofia frågade snällt om hon fick använda kniven och skära upp sin bulle. Jag höll då ett långt anförande om hur viktigt det är att vara försiktig och fokuserad när man handskas med en vass kniv och fick dom att dyrt och heligt lova att de skulle idka största möjliga mognad och noggrannhet i den självständiga skärningen.
Allt förlöpte incidentfritt och dom smörade och började mumsa i sig, samtidigt som jag satt mig och skar upp min bulle. Och vips så skar jag upp fingerblomman på mitt vänstra långfinger. Blodet forsade och jag lyckades med konststycket att blöda ner byxor, t-shirt och tröja innan jag hann stoppa blödningen med första bästa plåster jag fick fatt på i medicinskåpet.
Eva tyckte detta var ett exempel på att ord och handling inte alltid följer varandra i min uppfostringsmetodik. Själv såg jag det som ett ypperligt tillfälle att ge ett verkligt exempel på min konsekvensbeskrivning av ett oriktigt användande av knivar.
Barnen tyckte mest det var mycket roligt och lite läskigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar