2012-03-10

En lada att minnas

Jag har överraskat mitt kulturcentrum och läst en bok. Eller kultur och kultur. Bok nummer två i Milleniumserien (Stieg Larsson). Jag har kvar samma känsla nu som när jag läste första boken, att det är ett mysterium att detta har blivit en sådan världshit. Jag tycker inte handlingen helt hänger samman och jag tycker karaktärerna är endimensionella och overkliga. Och så känner jag att jag inte lever i samma värld som de i boken där var och var annan ligger med varandra eller har smutsiga tankar om sina kollegor dagen i ända.

När jag härom dagen hade läst en stor del av nr 2 kom plötsligt Paolo Roberto in i handlingen. Och då fick jag en sådan där jobbig dejavu-upplevelse. Jag mindes plötsligt någonting med en stor man i en lada som slåss med Paolo. Men jag kunde inte förstå varför jag fick den minnesbilden. Var tvungen att fråga Eva. Då berättade hon att vi varit och sett filmen. Jag har alltså läst mer än hälften av boken utan att fatta att jag sett filmen. Hur är det möjligt? Det kan inte ha varit en film som lämnade djupa spår i mig. Kultur och kultur...


3 kommentarer:

Göte Börge sa...

Hej Per A. Jag gillar verkligen din blogg. Konstigt men det känns som att din humor och ditt sätt att tänka liknar mitt. Och vad konstigt. Jag har också läst "flickan som lekte med elden" utan att minnas att jag sett filmen.

Ting sa...

Hahaha, Göte.
Sötnos! ;)

Per A sa...

Han kommer aldrig erkänna det, men jag vet att Göte också tycker att du e en sötnos Ting...