Jag och storebror skickades mot vår vilja till blomsteraffären för att köpa arrangemang till morsdag.
Jag är varken duktig på blommor eller kunnig om vad tanter vill ha och sådana uppdrag slutar därför oundvikligen med att jag köper allt för dyrt. Och storebror tycks också sakna tillräckligt intresse för Sveriges flora för att komplettera min personlighetsbris.
Jag frågade, innan vi gick in i affären, om jag fick skoja till det och fick godkännande.
Så när Pamela, lokalsamfundets blomhandlare, kom fram frågade jag henne om dom hade någon köttätande växt ty vi ämnade ge svärmor en morsdagsgåva.
Pamela hade så klart hört det förr men log ändå artigt och framvisade ett fullgott alternativ; en stor växt med tiotalet illröda chilli-frukter hängande.
Vi stod ett tag och övervägde denna humoristiska gåva. Svärmor skulle nog tycka det var kul, men storebrors framtida frus svärmor skulle nog ha sänt oss tillbaka för att byta.
Så det blev till en dubbelt så värdefull orkidé istället.
Min aha-upplevelse i blomsteraffären känns överväldigande just nu:
I alla kvinnor finns det en vilande latent svärmor gömd och bara väntar på en svärson eller svärdotter för att aktiveras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar